Ny test!

Jag är med i en testgrupp hos Smartphoto som är det nya namnet på Extrafilm. Där har jag gjort mina canvastavlor, Elins studentskylt och man kan även skriva ut sina fotokopior och mycket mer.

Nu har jag fått testa att göra en fotobok av modellen Enjoy.

Det var enkelt att göra boken och det fanns plats för många bilder. Jag bytte ut en del ramar, ändrade antal bilder på sidorna mm. Det går även att lägga till eller ta bort textfält.

Först tänkte jag göra en bok med hundbilder i men så tänkte jag “utanför lådan” och kom på att jag skulle göra en bok till Ella som fyller år snart.

Det är bilder från när hon var liten och fram till nu när hon snart är sex år.

Så här ser framsidan ut i alla fall

Ellas bok.

Jaha, den är stående men kom in liggande här. Ja, man ser ju första sidan i alla fall.

Ella älskar ju rosa så därför blev det den här designen men det finns många att välja på.

Den här kommer jag nog att göra om fast med andra teman och innehåll

Nu var det ett tag sen.

Vad har hänt sen sist då?

Jag har varit hos läkare för att få svar på vad det är för värk jag har fått. Jag var där i tisdags på undersökning. Hon klämde lite på mina leder och drog med en metallstav under mina fötter. På vissa ställen ömmade det och på vissa inte. Jag har inga problem att röra mig pga stelhet utan är fullt rörlig även om det gör ont.
Det är bara i händer och fötter som det känns stelt i bland. Det känns som att händer och fötter är stelopererade och behöver bräckas loss.

Värken vandrar igenom hela kroppen men finns alltid i händer och fötter. Det är lite bättre när jag har rört på mig men aldrig riktigt bra.

I morse när det var 20 grader kallt ute så kändes det som jag bröt tårna flera gånger under den lilla promenaden på åkrarna. Minsta ojämnhet så jag måste böja tåleden så gör det fruktansvärt ont.

Jag både hoppas och inte hoppas på att de nio rören med blod som de tog ska visa något. Jag vill ju inte ha den här värken men jag vill ju veta varför jag har den.

Det finns både reumatism och fibromyalgi i släkten. Jag har läst på om fibromyalgi och det stämmer väldigt väl på det jag har.

Ace har ju också varit hos läkaren. I går var vi på ombesiktning och allt var utan anmärkning förutom testiklarna men det visste jag ju.

Jag bad veterinären att leta efter testiklarna och gärna visa mig med hur de känns. NU vet jag varför jag inte har hittat något, jag har letat efter nåt större.
Den högra känns som en liten, liten fettknöl uppe i ljumsken. Hon sa att troligtvis sitter den precis i öppningen där den ska ploppa ut ur buken. Den vänstra hittade hon inte alls.
Vi pratade även om kastrering och hon sa också det att det är bättre att vänta med kastrering om det nu behövs över huvudtaget.

Många gånger så är det omöjligt att hitta testiklarna för de kan vara små som riskorn. Är ju dumt att skära upp hela buken på hunden för att ta bort nåt som inte gör någon skada.

Han får vara som han är för han är den bästa Kelpien som finns. <3

Men hon kallade honom för Plutten. Ha, ha, ha Lille Ace.

I torsdags fick de vara hemma själva i drygt fem timmar men det var två lugna och fina hundar som mötte mig vid dörren. Ace sträckte på sig som han gör när han är nyvaken så det känns skönt.

Jag vet att han ylar och gnäller när jag åker hemifrån och resten av familjen är hemma men det tror jag inte att han gör när de är själva eftersom de är så lugna när jag kommer hem.

Tyvärr kan jag inte filma nu för jag har inget batteri till kameran och jag vill inte riskera att det är någon som faller för frestelsen att tugga på en elsladd.

 

Nya lärdomar

Hur mycket kan man lära sig egentligen?

Kiara har ju lärt mig oerhört mycket genom alla våra år och jag har många gånger tänkt att med nästa hund ska jag tänka på det här och så här ska jag inte göra med nästa hund.

De senare åren har jag ju insett att nästa hund kommer att vara helt annorlunde oavsett ras och tur var väl det.

Jag lär mig varje dag med Ace fast här handlar det om helt andra saker.

Med Kiara så lärde jag mig genom att vi konstant körde fast i träningen men med Ace så lär jag mig genom att det går så fort fram i träningen. Tala om skillnad på lärande!

Med Kiara kunde jag “slarvträna”, behövde inte planera så mycket utan kunde köra ett moment för jag visste att det skulle ta hela vår träningstid och skulle vi mot förmodan ta oss igenom det så var det ju bara att ta nästa.

Med Ace går det så himla fort så här måste jag verkligen ha en plan, tänka hur jag vill att det ska se ut och inte släppa igenom vad som helt. Detta måste vara klart redan innan jag börjar träna honom. Mycket mer pill med detaljer för här hinner man komma till detaljer.

Det ska verkligen bli spännande att se vad det blir av den här lille Pralinen.

Kiara har äntligen lärt sig stå från ligg. Ha, ha, ha det har ju bara tagit två år. När jag tränar henne så brukar jag oftast köra fjärren för att hon ska få stärka sina ben. Då märker jag dessutom när hon känner av sina ben för då rullar hon över på skinkan istället för att ligga som en sfinx.
Så var det i dag så då blev det Carprodyl både morgon och kväll.

Jag har haft många tankar som har snurrat i mitt huvud sen klickerhelgen och det är ju kastreringen som som spökar. Anledningen till att jag vill kastrera är ju att jag inte vill att han ska bli sjuk.

Jag har pratat med så många om det här. Till och med ringt till Strömsholm för att fråga om deras åsikt. Jag har pratat med min uppfödare, andra Kelpieuppfödare och läst allt jag har kunnat komma över.

Nu är jag mer och mer inne på Jessikas linje.

Han får vara okastrerad tills jag ser att/om han skulle bli hanig och översexuell då blir det en tid rätt snabbt. Sen blir det troligtvis ultraljud en gång per år för att hålla koll på testiklarna och minsta tecken på förändringar så blir det givetvis kastrering då.
Det känns rätt skönt att ha kommit till det här beslutet. I alla fall till 80%

Den 3 februari så är det dags för ombesiktning pga hudproblemen. Det kommer att gå bra för det har inte varit någonting alls sen vi avslutade behandlingen 29/7.

Tyvärr så blir det inget kull-MH pga att de andra valpköparna vill göra det på “sina” ställen men jag har bestämt mig för att göra det i Kelpieklubbens regi.

Troligtvis blir det i Skillingaryd 2-3 juni. Det är ju nära och bra.

Har vi riktig tur så kommer Maria och Figge dit också och gör mh. De var ju bara två valpar, varav den ene bor i Stockholm så där blir det inte heller nåt kull-mh.

Ska bli riktigt kul att komma iväg på lite Kelpieaktiviteter.

Vår hundhelg! En låååååååååååååååååång blogg. :D

För ett tag sen slängde jag ut på facebook att jag var sugen att fixa ihop ett litet träningsgäng och då kom Marie med det fantastiska förslaget att vi skulle ha en klickerinstruktör med. Hon kontaktade Carina Swartling som var snäll nog att ställa upp för oss nu i helgen.
Jag berättade det för min webträningskompis Maria och givetvis ville hon också följa med. Vad är en hundkurs utan en hundcoach? Inte mycket så därför var ju givetvis Johanna med. Det var även med en Annika och en Eva som jag inte kände sen innan.

Jag stuvade in Ace och mig i bilen på lördagmorgonen då vi styrde kosan mot Mullsjö BK där vi skulle vara på lördagen. Vi inledde med lite frukost, presentation och teori. Det var ett mycket trevligt gäng och stämningen blev ju givetvis därefter.

Alla skulle få 10 min träningstid/omgång då man fick träna på det man ville ha hjälp med.

Jag och Ace fick den äran att börja och jag valde att jobba med gripanden för det är det vi har tragglat med på webträningen.

Han griper rätt bra från golvet och kan hålla kvar en kort stund men han har inte velat ta från handen. Dessutom griper han inte mitt på utan på sidan. Det är inte något vidare tryck i gripandet heller utan han plockar mer upp det från golvet. Däremot när vi kampar så har han ett rätt bra grepp. Inte så jag kan lyfta honom men det är inte långt borta.

Jag har dumt nog bett honom gripa samma sak som vi ha kampat med och då har jag inte velat belöna när vi kampar och han har ett bra grepp för jag är osäker på vad jag belönar då. Grepp eller kamplust.

Jag fick tipset i alla fall att använda olika saker att kampa och belöna med och inte byta material förrän vi har ett säkert gripande på ett material.

Ett annat tips jag fick var från Johanna och det borde jag ha tänkt på själv med. Att sätta in Ace i bilen medan jag ska få min feedback för nu så skällde han och slängde sig ut i kopplet och de gånger han kom till mig och var tyst hann jag inte med att uppmärksamma och belöna.

Johanna hade kökstjänst och medan vi var på planen och tittade och lärde så fixade hon maten till oss. En supergod kycklinggryta. Mums!!!

Efter maten var det dags för pass nr två och då höll vi längre avstånd från publiken. Det passet valde jag baklänges march, ingångar och sen ville jag ha lite sitt och ligg.
Baklängesmarchen var väl inte några större problem men jag ska belöna längre bakom mitt ben, jag kunde till och med vända upp och gå lite fritt följ och han följde fint.

Ingångarna var också bra men det blev lite mycket godissök, korv på fruset gräs låter inte så mycket Han kommer in bra och vänder upp och tydligen var han rätt rak med men jag ska försöka skaffa någonstans där jag kan ha en spegel både till ingångar och fria följet.

Så många sättanden och lägganden fick vi inte till för då ville Pralinen bara bjuda på ingångar och så blev det någon korsning mellan sitt och ligg för jag klickade för nåt jag “trodde” han skulle göra och då blev det lite tokigt. Jag valde att avbryta där och så gick jag och satte honom i bilen för att få min feedback.
Ett bra tips jag fick var att när han försöker göra en ingång när han inte ska är att ta ett steg till vänster och mota honom och det funkade kanon.

När alla hade kört så gick vi in igen för lite fika och mer teori och Carina hade med sig lite saker till försäljning och jag var ju bara tvungen att ha två klickers till, en i-click och en box.

Sist ut för dagen så tog Johanna ut sin lilla galna Uzka och fick lite tips och råd hon med, hon har ju rätt nyligen börjat med klickerträning så det var lite nytt som hon fick med sig.

Maria och Figge passade på att åka till Figges uppfödare för en liten visit, det gäller ju att passa på när man är i närheten.
Johanna och jag åkte hem till henne och jag packade in allt utom Ace. Uzka fick komma in först och efter en liten stund gick jag och hämtade Ace och jag var verkligen spänd på hur han skulle reagera. Uzka är ju inte någon lugn och sävlig hund utan full med fart och fläkt och väldigt på.
Jag hade definitivt inte behövt oroa mig alls för det gick så bra så. Ace visade garnityret en liten stund men så fort han insåg att Uzka inte åt Praliner så övergick allt till lek.

Johanna och Peters underbart söte lille Tim fick sitta i säkert förvar hos pappa under tiden som hundarna härjade. Uzka sopade till Ace med framtassarna så han flög som en liten boll över golvet men det var tydligen kul eftersom han sprang fram igen för lite mer däng.
Efter en stund fick Uzka gå in i sovrummet så Ace fick röra sig lite utan att åka kana.

Inte ett enda litet skall, skrik, morr eller pip kom över den lille bruningens läppar. Stolt Matte, Duktig Pralin!!!

När middagen nästan var klar så kom Maria och Figge.  Även det hundmötet gick jättebra förutom att Figge tyckte att Ace var oerhört äcklig och “brötig” som Maria utryckte det

Figge fick samma behandling av Ace som han fick av Uzka. Ace är dessutom fostrad av Kiara som är fostrad av Boxrar.

Johanna bjöd på mycket god mat och en del drack vin till maten medans andra höll sig till vatten. Klockan var närmare halv tolv när vi kom i säng.

Det blev väl lite sådär med sömnen men jag sov nog mer än Maria.

Ace sov i sin bur som är övertäckt. Figge skulle ligga i sin hage. Figge gillar inte katter så när Johannas katter syntes utanför vårt rum så moffade och morrade Figge. Maria hänger en filt för “dörren” som är gjord av kompostgaller med en liten glipa högst upp.
Lugnet infinner sig när Figge väl kommer till ro.

Jag vaknar till vid två-tidena av ett spinnande vid mitt huvud. Jag tänker “mysigt”, nästa tanke är Fan! Figge! I mina försök att få tag i katten i mörkret så lyckas jag väl reta upp henne så hon får panik och river mig på armen. Jag skriker nåt, vet inte vad, släpper katten som drar i väg över sängen, river Marie som börjar blöda och Figge blir upprörd.
Katten gömmer sig under sängen.

Maria och Figge går på toa för att tvätta sår och då kommer katten fram så jag kan fånga in henne och kasta upp henne för trappan.
Figge kommer till ro och lugnet infinner sig igen.

Under allt detta tumult så låter både Figge och Uzka. Inte ett ljud hörs från Ace. Stolt Matte, Duktig Pralin!!!

Söndagen börjar vid sju med diverse morgonbestyr, packning, frukost och hundprat. Till slut bär det av till Mulseryd och Snarabo gård där Marie bor.

Vi var lite sena så de andra hade redan börjat. Tyvärr hade Eva fått migrän så hon var inte med.

Jag fick startnummer två så det gällde att snabbt komma på vad jag skulle göra, tur jag hade ett A4 där jag hade det uppskrivet.

Innan det är vår tur så släpps alla hästar på gården ut och de måste ju skällas ut. Vi skulle vara precis bredvid hagarna på ridbanan så jag hade inga höga förväntningar på vår träning.
Jag tänkte köra det sitt/ligg som jag inte fick till på lördagen.

Den här gången gick det bättre trots att han var superladdad med mycket bilsittande och bara koppelpromenader under lördagen.
Vi jobbade lite med omvänt lockande med och jag fick lite tips om att möta upp honom mer så jag inte lockar upp honom istället.

Han behövde lite micropauser för att släppa allt runtomkring för annars blev han stående antingen och nosade eller och tittade men han jobbade på fint.

Jag tror inte att jag utnyttjade alla våra 10 minuter något pass utan jag bröt när jag tyckte att det gick som bäst.

Efter det passet så gick vi en liten runda så att liten Kelpie fick springa lite men det gjorde han inte. Han sprang fort, fort, fort och mycket, mycket, mycket. Det var roligt!

Pass två var han lite lugnare och jag tänkte att jag skulle köra lite mer fartiga moment.

Pass två för dagen så  körde vi inkallning med medhjälpare. Det har vi inte gjort sen valpkursen och då var det inte spontant heller utan jag ropade på honom.
Det gör ingen skillnad vet jag nu om jag ropar eller inte för han springer så fort han kan i alla fall till sin Matte. Han höll på att vrida fingrarna av Maria som höll honom i halsbandet när jag gick i väg.
Sen körde vi lite baklänges march och testade att belöna längre bak och det funkade kanon. Även den här gången testade jag att vända upp och då var jag mer inne på att han följde med och det gjorde han. Det var mycket luft men det tar vi sen.
Fick tipset att träna det här intill en vägg och det kan jag göra sen när det blir ljust ute eller när mina lampor kommer upp, vilket som nu inträffar först.

Pass tre var både jag och Ace rätt möra i huvudet men jag tänkte lite tasstarget så det körde vi. Det var länge sen och vi fick börja lite från början men sen lossnade det rätt fort.
Här har jag gått för fort fram och gjorde det nu med, speciellt med tanke på att han var trött. (det var ju jag med så jag skyller på det) Jag har både ökat avstånd och riktning, alltså jag har flyttat mig runt targeten.

Fick tipset nu att först få honom säker på targeten, sen utöka avståndet och sen flytta mig. Även rikta upp honom mot targetet igen när jag belönar så han kommer ihåg vad han ska göra.

Här var han så härlig för det rörde sig ju saker runt oss hela tiden som han bara var tvungen och titta på och helt plötsligt ser man hur kugghjulen sätter sig i rörelse och från att titta på Marie som kom tillbaka så springer han fram till targeten och drämmer tassen på den. Stolt Matte, Duktig Pralin.

När alla hade kört detta sista pass så var det dags för lunch. DET var nästan godare än dagen innan för nu var jag så mör i huvud och kropp.

Jag hade lite huvudvärk under hela söndagen och nej, jag drack inget vin.

Efter lunchen skulle vi köra spår eller uppletande. Jag ville testa på uppletande för det har jag aldrig gjort. Allt detta prat om korridorer och skick har bara gjort mig förvirrad och eftersom Kiara är skottberörd så har vi ju aldrig brytt oss om brukset sen vi tävlade appellen.

Till en början fattade Ace INGENTING!!!

Marie visade och lät med de här grejorna men antingen var det nåt annat som han var tvungen att titta på, matte bara stod där helt tyst och följde inte med.
Dessutom så trippade han omkring i riset så Carina o Marie trodde att han inte varit i skogen innan.

Efter några försök med lite paus emellan så började han faktiskt att leta och när det gick som bäst så stannade vi där.

En rolig sak var att om vi kampar och jag låter honom vinna trasan så blir han lite småsur och hoppar på mina ärmar istället o drar i dom. Han har aldrig sprungit iväg med trasorna utan alltid kommit till mig för är inte jag med så är de inget roliga. MEN när jag ville att han skulle komma in med grejorna som han hittade så fick jag tji. De var HANS.

Jag fick ropa mycket  innan han kom. Här var det frågan om hans grejor som han hade hittat.

Efter detta passet så var det fikadags och mer prat och till sist dags för hemfärd. Då var klockan närmare fem

En fantastiskt rolig hundhelg var slut och det var nog tur det egentligen för vi hade nog inte orkat så mycket mer.
Jag har varit hemma i dag med migrän men om det beror på att huvudet är för fullt eller att det var en stressig vecka innan det vet jag inte.

Jag har fått en sak till att fundera på.

Att jag ska kastrera Ace det har jag tänkt hela tiden men frågan har ju varit NÄR.

Marias Figge är också krypt och hon hade fått rådet av sin uppfödare att göra det så fort som möjligt nu innan alla dessa eventuella hanhundsfasoner inträder. I och med att stenarna inte kommit ner och ligger så varmt så kan det bildas mer testosteron så att hundarna blir översexuella.

Nu tänker jag som så att han ska ju ombesiktigas för huden i februari så då tänker jag ta upp det här med veterinären eller rättare sagt när jag bokar tiden. Så innan dess blir det ingenting.

Boss var ju inte krypt men hade ändå en väldigt stor produktion av testosteron och han var INTE rolig med andra hundar och det vill jag INTE veta av igen.

Ja, det var “lite” om helgen. Jag ska fixa lite bilder med men det få bli en egen liten blogg.

Första dagen på nya året.

Jag har ju bestämt mig för att börja ett nytt liv (igen) så nu är det långpromenader som gäller på helgerna när jag har möjlighet.

I går (förra året) gick vi ca 7 km och då var det fruset och solen strålade över oss. Helt underbart!

I dag ( i år) gick vi närmare en mil och då var det ösregn nästan hela vägen + att det var väldigt halt fläckvis så jag fick verkligen akta mig för att inte slå dit.
Vi gick en runda som Kiara och jag inte har gått sen innan hon fick ont i sina ben så det var jättelänge sen. Det är en bred skogsväg förutom en bit där man går mellan skogsvägarna och med en brant backe som man ska uppför.

Hundarna sprang i förväg som vanligt och sen sprang Ace som en galning mellan mig och Kiara upp och ner för den här branta backen så nu tror jag att han vill bli rapporthund.

Sista biten innan man kommer fram till den andra skogsvägen så är det en granplantering. När vi gick där sist så gick det ju att se över plantorna men de har växt lite på de här åren så sikten var minimal. Jag behövde däremot inte oroa mig för att gå vilse för med jämna mellanrum så dök det upp en liten Kelpie för att kolla var matte var. Däremellan sprang han efter Kiara. <3

När vi kom ut på den andra skogsvägen så vände vi ju hemåt och då hade vi motvind med resultat att jag hade allt regn mot mig. När jag väl kom hem så var jag genomblöt om benen och därmed iskall. Det hade runnit från mina byxor och ner i mina älskade Muckboot. Som tur var bara på byxorna men det var ju bara att ta av alla kläder när jag kom hem och sätta på mig torra kläder.

Hundarna var rätt nöjda med när vi kom hem. Jag är så glad att jag har hundar som inte bryr sig om väder och vind för fem öre. Så länge Ace inte behöver gå i vattenpölar så bryr han sig inte alls. <3

I dag ska vi plocka fram lite tasstarget igen och om det blir uppehåll i regnet så kke det blir lite hoppteknik.

God fortsättning på er!

Ett avslut och en början.

2011 var ett år då mycket hände.

Jag var på My dog i januari och fick umgås i två dagar med Madelen, AK och bo hos bästa Madde. Det blev en del shopping.

Kiara blev utdömd och fick pensioneras, jag hade först tänkt att det var en av de tråkiga sakerna som hände men jag är inte säker på att hon skulle hålla med mig om det.

Jag var i Örebro på Curlyklubbens årsmöte och passade på att hälsa på Busligan för att prata lite valp och bli godkänd som valpköpare.

Efter många om och men så bestämde jag mig till slut för Kennel Min Bästa Vän där en kull med många fina pojkar hade fötts.

Jag var och tittade på en underbara liten Kelpiekille som jag fick den stora äran att bli ägare till och vi jobbar för fullt för att bli “ett”

Sommaren bestod av valpbestyr och medicinska bad pga ringorm hos lille Ace.

Vi hann även med ett besök på Astrid Lindgrens Värld och Ace fick en stor dos miljöträning som han fixade galant.

Han var även med på en släktträff i augusti.

Vi startade upp en Webträning med Maria och Figge där vi kör Grundfärdigheterna. Kanonbra!

Jag var på väg att inte få vara kvar på min arbetsplats men efter många om och men så fick jag vara kvar.

Hösten var tung på jobbet med mycket att göra och i november gick även min Pappa bort endast 71 år gammal. Begravningen hann vi ha innan julens bestyr började. Han har varit med mig i tankarna hela julen.

I går var jag på en ny Seniorkoll med Kiara och hon blev godkänd. Det känns bra att den gamla tanten är så pigg som hon är och har fina och bra tänder och ett bra hjärta.

Nästa år börjar bra.

14-15 januari ska jag på en klickerkurs för Carina Swartling. Det ska bli så kul. Jag har även anmält och kommit med på två st lydnadsclinics för Maria Brandel. En 31/3 och en 1/5. Det känns också så jättebra.
Givetvis ska vi även gå en grundkurs på Alvesta hundklubb som startar i april.

Jag vet inte när vi är klara för tävling men vi har ju tiden för oss.

Jag vill prova.

Jag är med i Smartsons testklubb och jag har faktiskt blivit utvald att prova en del saker och nu vill jag prova en filmkamera. Skulle verkligen behöva en ny, speciellt med tanke på att den gamla har en batteritid på ca två min i normal rumstemperatur.

Ni kan läsa mer här om ni också vill prova.

http://smartsontestpilot.se/canonlegria/bli-testpilot/

Det var fint.

I går var så begravningen och det gick jättebra.

Vi åkte upp till Nyköping i torsdags. Ella, Lasse och jag åkte via Hultsfred för att hämta urnan med Pappas aska. Det var en liten tidspress för att dels hinna hämta urnan innan begravningsbyrån stängde för lunch och innan krematoriet i Nyköping stängde för dagen men tack vare att Carina på begravningsbyrån lovade att stanna tills vi kom så ordnades sig allt till det bästa.

När vi hade lämnat av urnan så åkte vi till mcd för att äta. Då hade det gått åtta timmar sen jag åt frukost så jag var rätt hungrig.
Vi skulle ha stannat tidigare men eftersom Ella somnade en kvart innan vi skulle stanna så bestämde vi att vi skulle köra vidare.

Efter maten så körde vi till hotellet och där var redan mamma, Lennart, farbror Bosse och kusin Birgitta. Det var skönt att träffa dem igen även om det kunde ha skett under trevligare omständigheter.

Resten av familjen och släkten trillade in efter hand och när alla var samlade så åt vi lite kvällsbuffé och sen gick Ella, jag, Elin och Niklas och satte oss i den varma bubbelpoolen. Det var skönt och vi var lagom varma och trötta när vi sen gick upp och la oss.

Jag sov gott hela natten och det var nog tur det för det var en jobbig dag framför oss.

Efter frukosten gick vi i samlad trupp bort till kyrkan och väntade in de som inte hade sovit på hotellet utan kom direkt till kyrkan.

Det var jättefint i kyrkan. Urnan stod på ett bord framme vid altaret och runt den hade vi i den närmaste familjen lagt våra handbuketter och jag hade skrivit ut ett foto av Pappa som stod i en ram där bredvid.

Efter att vi lyssnat på Bach´s Air så sjöng Elin och Julia “Where ever you are” av Erik Segerstedt. De var så duktiga och jag blev än mer stolt över mina duktiga tjejer.
Därefter pratade prästen lite om Pappa och vi sjöng två psalmer och sen lyssnade vi till Amazing grace som är en sång som brukar sjungas minst en gång vid varje släktträff. Därefter så ringde kyrkklockorna och Elin gick fram och hämtade urnan för att bära ut till graven.
Så oerhört starkt gjort av henne. <3

Vi andra gick fram och hämtade våra handbuketter och följde efter. Ute vid graven så sjöng vi härlig är jorden innan vi gick fram och la våra blommor på graven.

Det blev en rätt kort stund vid graven för det blåste rätt hårt och kallt så istället gick vi vidare till Pelles lusthus, ett fik i närheten av kyrkan. För er som inte vet det så kallades min Pappa för Pelle så vi kände att det var rätt passande.

Där åt vi gott av både smörgåstårta och gräddtårta och umgicks, mindes och skrattade. Det var skönt.

Min ena farbror hade gjort i ordning ett minneskort med blandade bilder från hela Pappas liv och de visades i en digital fotoram hela tiden. Det var väldigt fint.

Till sist var det då dags att bryta upp för att åka hem genom ett blåsigt Sverige. Jag är glad att Lasse är en van yrkeschaufför för han körde hela vägen så jag slapp det.

Det var mycket skönt att äntligen komma hem sen till två överlyckliga hundar som hade varit bortlånade på två olika ställen. Kiara hos svägerskan och Ace hos Lasses systerdotter som bor granne med oss.
De la sig på mina ben när jag satte mig i soffan och sen sov de där hela kvällen. Ace var så trött så han var nästan vindögd när det var dags för kvällskissen.

Skönt att ha folk som ställer upp när man behöver.

Skillnaden mellan liv och död är 20 minuter. (ingen rolig blogg)

Jag vet!

I lördags natt vaknar jag vid 02:20 med en känsla av att något hemskt har hänt. Lyckas till slut somna om men blir sen väckt vid 08:30 av att mamma ringer och säger att pappa är jättedålig. Läkaren hade ringt henne vid 02:30 för att tala om det.

Vi bestämde att min bror skulle prata med läkaren för att höra om det passade att vi kom och det tyckte de. Vi synkade oss för att komma fram samtidigt till Västervik. De från Upplands Väsby och jag och de stora tjejerna från Vislanda. Niklas var snäll nog att följa med han med.

När vi har 20 min kvar så ringer mamma för att tala om att de har kommit fram. När vi sen då kommer fram så säger hon att vi kom försent. Samtidigt som mamma pratar med Elin så får brorsan ett samtal från läkaren som talar om att pappa precis hade gått bort. :’( Vi fick aldrig säga Hejdå!

Vi gick i alla fall upp och där träffade vi Yun, pappas fru. Hon var givetvis helt upprörd och ville inte lämna pappa. Han var ju fortfarande varm så hon ville ju inte tro att han var borta.

Jag har aldrig sett en död människa förut men det var precis som att han sov. Jag sa att jag bara väntade på att han skulle snarka för det var han verkligen duktig på.

Efter en stund så fick mamma med sig Yun ut ur rummet så personalen kunde göra iordning pappa. Vi fick god fika och sitta i en egen liten vrå och prata.
Det var svårt att förstå för oss och ännu värre för Yun som bara pratar lite svenska och lite engelska.
Pappa hade ju haft cancer i tandköttet men var lyckosamt behandlad och opererad och pigg som en mört efter det. Vi hade ju en släktträff  i augusti och där gick han runt och mös och höll många tal om hur glad han var över att vi var så många som hade kommit för att umgås.

Anledningen till att han åkte in på lasarettet var en lunginflammation. Jag var väl naiv nog att tro att då skulle ju allt ordna sig men läkaren sa att alla undersökningar de hade gjort tydde på cancern hade spridit sig i kroppen och bland annat till lungorna.

Det blev för mycket helt enkelt.

Jag är glad för att det gick så fort för pappas skull. Han var ju inte den som sökte läkare i “onödan” så att ligga på sjukhus var ju inget han ville.

Innan vi skulle gå så var vi in och sa Hejdå men då var det inte längre pappa som låg där. Det var ett blekt skal av en liten liten kråka bara. På bara den timmen så hade färgen försvunnit från honom och jag tyckte att ansiktet hade ändrat sig. Det kan jag känna att jag ångrar att jag gick in igen för jag kände inte den som låg där då.

Innan hemfärd så gick vi till en Kinarestaurang för att äta något. Vi hade ju inte ätit något sen frukost bortsett från fikat på lasarettet.
Min bror som är rätt smart ibland frågade servitrisen om hon pratade kinesiska och det gjorde hon så då fick Yun prata lite av sitt modersmål och vi kunde få henne att äta lite.

Sen körde vi hem henne och till slut kom vi hem själva.

På lördagen var jag främst mamma och svärdotter så på söndagen så blev jag en sörjande dotter. Jag fick svårt att tänka och hålla kvar tankarna längre en två sekunder. Jag kom att tänka på viktiga saker jag skulle göra men de försvann lika snabbt igen.

Jag kunde inte heller bara sitta sysslolös så det har blivit lite fönsterputsande och Wordfeudande för att sysselsätta hjärnan lite.
Tyvärr har jag fortsatt att vakna vid samma tid natt efter natt.
Jag har ju världens bästa chef och medarbetare så jag kunde stanna hemma hela förra veckan. I går när jag var tillbaka igen så blev det många kära återseenden. Det är nog inte alla förunnat.
I natt har jag faktiskt nästan sovit hela natten och det känns skönt.

Begravning eller rättare sagt urnsättning ska vi ha den 9 december i Nyköping där familjegraven finns. Det ska bli skönt att få det ur världen. Sen är det bara resten kvar.

Livet går vidare.

Tillbaka

Nu är Ace tillbaka igen.

Han är med och bjuder på beteenden igen och det är ju bra nu när vi ska träna stadga.

Herrejisses vad snabb jag måste vara, minsta väntan och han hinner göra fem saker till. Jag får verkligen tänka till när jag tränar den här chokladbollen.
Visst behövde jag tänka till när det gällde Kiara med men inte alls på samma vis. Ha ha ha raka motsatsen egentligen. Ace vill jag ju ha lite lugnare så jag kan belöna rätt och Kiara ville jag ju ha mer aktiv.

Han har börjat lyfta på benet, inte varje gång men ofta. Han är förvånansvärt stabil med tanke på de långa rådjursbenen. Han kissar ofta mer än en gång med när vi är ute så det är nog så att liten börjar bli stor nu. Inte för att det märks på honom mer än det här.

Jag är så grymt sugen på att samla ihop ett gäng och hyra in en instruktör. Känner att det är bra att få lite nya ögon på sig.

Ella fick ju magsjuka natten mellan onsdag och torsdag och börjar nu ge med sig. Hon fick ett bakslag och blev rädd för att äta. Givetvis med ont i magen som följd men hon är på väg tillbaka på banan igen och det känns skönt. Hon har lite feber fortfarande så det blir inget dagis ännu.

I dag på morgonen var jag hos en hudläkare för jag har en leverfläck som har kommit de senaste åren. Nu har den ändrat sig lite så jag ville kolla upp den. Den sitter mellan brösten och precis under BH:n.
Läkaren sa att den var helt ofarlig men om jag stördes av den så kunde hon ta bort den med hjälp av flytande kväve. MEN jag kan inte ha en BH på en vecka. Ha ha ha men hon var snäll för hon sa att jag visserligen har tung byst men inte hängig.
Däremot så avskyr jag att vara utan BH men det är väl bara att gilla lägen. Jag fick stoppa BH:n i innerfickan på jackan när jag gick ut från läkaren.

Elin är glad och nöjd med sin Iphone, dvs min gamla. Nu är det bara Julia kvar som ska ha en riktig telefon. Hon har en SonyEricson som är hennes tredje och ingen av dem har funkat riktigt.

Nu ska jag ägna så mycket tid som möjligt åt att röja här hemma så att det blir fint till första advent.